loiuygiluyg

om jag skriver kommer alla bara få damp och vara som folk är.
det slog mig nyss. hur kan folk säga att de känner mig och vet vem jag är.
det finns så många sidor. ibland känns det ju som att inte ens jag känner mig.
i hur många år har jag inte haft tanken av att jag kommer till skolan och alla kollar snett och konstigt på mig för att jag har röda bränn märken från rep runt halsen.
hur många gånger har jag inte känt mig helt jävla värdelös.

men var gång jag känner för den korta och snabba vägen så känner jag mig självisk.
att det skulle finnas folk som behöver mig, det vet jag inte.
men något jag vet är att mina kusiner är alldeles för små.

varför är jag snäll emot mer än de som förtjänar det.

bibeln pratar om ett paradis. men har någon satt sig ner och tänkt över vad det egentligen betyder? nej, alla bara antar att det bara finns en tolkning.

men det är ju fel. vi kritiskt tolkar och granskar media. så varför inte bibeln?
så nu ska ni få veta. bibeln pratar mycket om att man ska tycka om alla människor och respektera dem för hur dem är.

så med ett paradis så tolkar jag det till att ingen kommer att komma dit.
varför är jag så hård? jo, sanningen är ju den att paradiset är här och nu.
eller inte riktigt. folk har tryckt in saker som lögner och våld.
jag hatar våld och jag hatar folk som trycker ner andra för att känna sig själva bättre. det är en ond cirkel våld föder våld som de säger.

paradiset är inget vi kommer att komma till. det är något som vi måste skapa.
men när folk som är religiösa och tar allt på för mycket allvar så spårar förmycket ut.
folk får inte vara folk om de inte har samma åsikter eller samma religion.

hur kan jag både hata religion samt säga att jag inte är religiös när jag på samma gång älskar religion.
om man tänker efter religion är bara ett begrepp. om att vara religiös betyder att binda sig till någons tro så är det inte något jag vill vara med om.
för mig betyder religion gemenskap och uppmuntran att behandla varandra väl.
alla religioner pratar om det.

men att binda sig skapar en vi och dom känsla.

jag tror på friheten om att blanda och skapa sin egen uppfattning.
munkar och präster är bara vägledare.

tänk all förtryck som skapats i världen tackvare religionen. mot sexuella läggningar och folk som tänker eller tycker annorlunda. ja, till och med för var ifrån man kommer.

det är inget jag vill vara med om.

en dag skall komma när ljuset når de mörkaste platser. men sannolikheten är att när den gör är det försent eller så finns inte människan kvar.

alla har vi vår egen vilja och vi får respektera det. men det betyder också att vi aldrig kommer komma till paradiset där det inte finns något våld och folk får vara som de är.

jag tror inte på gud. men jag tror på att alla styr över sitt egna öde och kan samt får skapa det liv de vill.

en dag så slipper vi alla bekymmer och besvär.



vi ska hjälpa den som ligger ner och visa vägen åt den som är vilsen.
men aldrig fysiskt påverka eller slå någon. dock kan våld vara något som behövs.
vi behöver alla kunna försvara oss.

vi har alla våra egna val att göra. många svårare än andra.
synd bara att jag va för feg för att göra mina.


fast å andra sidan kan det ju vara mig det är fel på. efter som jag är en och världen är stor.


allt prat om att vara perfekt så är man bara 20% ledsen för att det är så fel i världen medans man är resten för att känna sig ensam.

alla är vi långt ifrån perfekta det gör oss mänskliga.

nu får det räcka. jag är trött. nu ska jag sova. jag har små planer imon.
jag saknar tusse så. han fans alltid där. hans glada anda som piggade upp och hans ledsna förstående uttryck.

nej, nu är det dags att sova. sova och sörja. tänk att få honom tillbaks. alla tankar om att det bara skulle varit ett elakt skämt.

fan vad jag önskar att jag sagt hejdå bättre.

nu är det nog.