finns ingen svars funktion...

efter som blogspot inte har någon svars funktion på kommentarerna så tänkte jag bara meddela att några kommentarer har fått svar i form av en ny kommentar under...
vilket är mitt sätt att svara på kommentarer.

sen tänkte jag på min sjutusen sidor långa svars kommentar på senaste tillägga att vederbörande bör gå och prata med martin ådal men även att de skulle veta att när jag pratat med honom, att han då erbjöd sig att vara lite av en medlare. men att jag sa nej för att det inte skulle värka så... kommer inte på något beskrivande ord på det...

men prata med honom och fåreda på min sida av det hela... till skillnad från er så lyssnade han... två gånger...

jag skiter i om hur ni ser på mig som vän... för nu mera har ni sjunkit i min lista... så hoppas det va värt det...
men innan ni fortsätter kalla mig saker som lögnare och allt vad det är... så läs min blogg och lyssna på martin ifrån en objektiv vinkel om det finns plats för en sådan i erat tunnelseende... sedan skaffar ni er ett nytt sätt att se på det hela... utifrån den så kan ni fortsätta tycka som ni vill... MEN FÖR FAN!!!!!! SLUTA SPRIDA JÄVLA RYCKTEN OM MIG... JAG HAR FÖR FAN INTE LJUGIT OCH JAG HAR INTE FRYST UT NÅGON ELLER MOBBAT NÅGON!!...

!jeH

detta är ett ganska så personligt inlägg. men jag skiter i vilket. jag är bara så trött.

så vi börjar med matilda och jonte och går vidare till joel.

så, till er jonte och matilda.
när ni bara bestämde er för att inte prata mer med mig och mer eller mindre säga upp er vänskap.
så som jag fattat det så såg det ut ifrån er synvinkel att jag ljugit och att jag behandlat er som andra hands vänner och vad det nu var mer.
tog ni hänsyn till hur det ifrån min synvinkel kunnat vara?
för som jag mins det så fick jag inte en chans att förklara något, inte försvara mig över huvudtaget. det bara va så att några av de bästa vänner kan tillägga några av de få, väldigt få vänner jag har/hade bara slutade prata med mig och började ignorera mig.

jag skiter i vilket just nu. men tycker bara inte om att bli anklagad över saker och bli dömd över dem utan att ens försvara mig.
så oavsätt ni bryr er eller inte så tänker jag skriva min synvinkel och försvara mig utifrån vad jag vet.
som jag mins det så tyckte ni att jag ljugit för att jag sagt att jag ljugit för att jag en dag sagt att jag inte orkade ha hand om orvar en dag och sedan gått iväg och träffat en tjej jag hade på G.
det är ju sant, från er synvinkel och om man inte vet allt så är det ju det som är exakt rätt. för det är exakt vad som hände. men visste ni då att jag inte alls orkade hålla i orvar pågrund av många faktorer som jag tagit upp tidigare, och att det samma dag blev bestämt att jag skulle träffa henne. det spelar ju ingen roll vem jag skulle träffa eller varför för oavsett så skulle det varit lättare och mindre ansträngande än att hålla orvar. ni som varit lite delaktiga skulle ju kunnat vara med lite oftare, men jag har ju accepterat att ni inte är där för att ni sagt att ni inte kan eller orkar. men ni träffar ju varandra iaf. så varför skulle det göra mig till en lögnare för att jag bestämmer mig för att träffa någon samma dag vilket sker via sms, vilket tar oss till en annan sak. att jag skulle ha suttit och bara smsat och inte brytt mig om något annat. vilket är nästan helt rätt. jag va koncentrerad på smsen för att det va en person jag tyckte mycket om och som gjorde mig glad. visst det gör väll vänner med. men jag tar upp en annan orsak senare. men att ni skulle känt er som extra vänner över detta och för att jag umgicks mycket med emme när jag va tillsammans med henne. bara för att jag umgicks med någon jag älskade eller tyckte mycket om så betyder inte det att de i min omgivning blir behandlade sämre eller annorlunda. men det går ju att tolka att ni hade velat vara i fokus hela tiden och inte låta någon annan se utåt utan att det skulle räknas som att ni va extra vänner. som ni sa så åt jag med emme och dem hela tiden förutom några gånger när de inte va på skolan. men av alla kompisar i klassen så valde jag att sitta och äta med de som jag trodde låg högst på min lista över kompisar toppad endast av två personer en jag känt i hela mitt liv och en jag känt väldigt länge och gått i samma klass i 4år.
det är ju inte så att ni va de ända som blev behandlade annorlunda för alla andra vänner på skolan drabbades ju av samma behandling men det ända de sa va "jag är glad för dig" de sa inte "jag är ledsen för att du behandlar mig annorlunda". oavsett så fanns det andra som sket i vilket, de har fått dela på den "kärlek" jag hade till er.

det är hela mitt försvar men bara för att jag inte känner mig klar för det så ska ni få en detalj till som bara jag vet. att bara jag vet är för att jag inte velat att någon annan skall veta.
eller jag har iaf försökt att hålla det för mig själv.
för alla som svarar nej på denna frågan har jag lyckats.
visste du att jag under 5-6månader gått dag ut och dag in deprimerad för att emme gjorde slut?
jag orkade inte med att folk skulle veta så jag satte hellre på en mask än att visa det.
vad har det med saken att göra? jo, ni förstår som jag sa innan så fanns det en anledning till som jag skulle ta upp senare och det va det att den person som fick ur mig ur den depressionen va just den person jag smsade med. istället för att gå hem och deppa så gick jag hem glad och lycklig. jag hade någon jag tyckte mycket om. hemma så fanns det bara en sak, även om den är den samma som med smsen så va det annorlunda.

sedan, kan du/ni säga helt ärligt att ni inte gjorde/gör samma sak?
när ni blev tillsammans i ettan så förändrades ni och sättet ni betedde er mot de runt om. de blev liksom mindre behandlade. eller man skulle kunna kalla det behandlade som extra vänner. ni har varandra hela tiden. och ni kan ju inte säga att inte jag varit där för er när ni behövt eller försökt hjälpa er.
jag menar, jag har gett så mycket till er, varit där för er när ni behövt.
fasten jag lovat så tänker jag nämna det. du (matilda) pratade ju med mig om idrotten och sa till mig att jag inte skulle säga till någon, inte ens jonte. inte fan har jag gjort det. men jag antar att det inte räknas bara det ni ser framför er.

det va ju inte så att jag brydde mig så mycket när jag kände mig lite utanför när ni började umgås och bli tajta med joel och carolina.

så jag sa ju att det skulle vara till joel med.
jo, jag fick aldrig veta din sida av det.
accepterade du bara det som jonte och matilda sa och därför slutade prata med mig och frysa ut mig något?
för det känns så surt att fler än de så att säga inte inblandade ska gå med. visst du är bättre vän med dem än med mig men ändå. gå på deras sida utan att ta min sida av det hela.

jag tänker inte ens ta upp carolina efter som att hon ändå hatade mig innan det för att hon en dag sett att jag hade ett kors upp och ner och kände sig förolämpad av det. samma där utan att ta min sida av det hela. jag har haft det innan och det är inte mer än en matte-geometrisk form som för olika personer betyder olika. för mig och min musik så är det en musikalisk symbol.
visst jag är en person som varit kristen protestant för att sedan ändra min åsikt och bli satanist innan tillslut bli ateist.
sedan har vi ju det faktum att efter att ha fryst ut mig och inte pratat med mig på länge så kommer du och sätter dig och pratar med mig en lektion för att det inte finns någon annan att prata med. detta bara för att du blivit sur på petra. vilket fick mig att sluta lita på dig. så det va ju ingen skillnad vad jag märkt efter nya händelser.


även om min åsikt inte skulle spela någon roll så har den som orkat läsa ända hit fått den. så synd bara att inte någon har. och ifall du har så ska du ha ett jätte beröm att du läst igenom all den skiten.

mer om liknande fast om annat i förra inlägget. god natt på er. förtär och slits i bitar samt sakta smältas i magen på en dinosaurie. så skulle man nog kunna beskriva denna läsning. lång och tråkig samt innehålls lös. inget intressant alls. samt inga mindre än två sådana.

ni, ni, ni...

ja, jag sa ju tidigare att det skulle upp en dikt jag skrivit dock censurerad och så.
jag har bestämt mig för att skita i det. av olika skäl.
där några råkar vara, att jag såg att den var skriven på fyra sidor i mitt lilla lilla block. samt att jag insett att det är skit samma. vad skulle lägga upp en dikt om kärlek och de känslor jag har/känner att jag inte ville ha för att de tar kål på mig för någon göra.

att efter ha sjunkit in i förälskelsen och sedan ha den till att såra en och försvara allt och hitta lösningar och försöka förvrida det. på något sätt så känner jag mig bara dum att jag har inte bara en gång utan två, skall ha tänkt "det är bara ett skämt, det är inte så. det kan inte vara så." när det helt klart inte är så. första för snart tre årsedan när den största kärleken i mitt liv fick avlivas. för er som inte vet så är det då riktat till min allra bästa vän, vår lille gråa roliga och helt underbara fyrbente vän alltså våran hund. samt den andra gången när det jag älskade bröt detta band. detta va inte bara en månad utan snarare 5 eller 6 månader. för att öppna upp för någon annan och kli kär på nytt för att det bara ska falla ihop och göra ont. att känna att det va den ända chansen och lova att inte "gå vidare och försöka".

jag spyr på kärleken nu. orka med den. till nittio procent så gör den bara ont ändå.
när vänner kan ignorera än bara för att de känner för det eller när kärleken slår över och river stora sår.

en värld där kärleken betyder sår. det får en att fundera över om man kanske ändå hade det bättre före. när inget spelade någon roll och man inte brydde sig.
istället för att gå och fundera över vad man gjort för fel. samt vad man kunde gjort annorlunda. bara för att det som spelade roll och betydde världen för en.

"death is imminent, sleep is just a step closer" - me, said to my self.

jag har sett nödutgångs skylten men fruktat att ta den för vad som finns på andra sidan och om det skulle riva en skåra på denna sida.

hur kan det komma sig att samma kärlek kan få en att vilja vara på båda sidorna?
varför ska en ny positiv sak bara orsaka en ny negativ/plåga och sedan bara tappa luften och lämna två revor efter sig och lätta upp på ett gammalt sår?

livet är som en ända Rube Goldberg maskin där en sak leder till en annan och startar en ny process.

jag antar att jag som så många andra vill ha något att älska, något att krama och tycka om. oavsett om det skulle vara en hund eller en människa.

att kramas och kyssas/pussas är ju bland det bästa som finns i världen. känna ömhet och att vara omtyckt.

ja, som det en gång som citerade "du gavs detta liv för att du va den ända stark nog att leva det" men vem fan skulle kunna leva detta. att alltid vandra i motvind och att bara precis ha orken att nå runt nästa krök för att se vad som väntas.