söndag 24 oktober 2010

hej

jag har få men jätte bra vänner, ingen av dem förtjänar att må det minsta dåligt. även om de alla har sina problem och de kan dela med sig av dem till mig om de vill och prata om det mesta, jag håller mig förseglad.

men vem ska jag prata med? dig? även om du bara är en plats med text som fåtal och random kollar?

efter en misslyckat lyckad kväll i stan som slutade med att jag efter att ha hållt en jacka åt en vän som jag sedan under tiden på b&b hängt in med min jacka för att slippa gå å bära på den. men när kvällen va slut och vi försökte att få ut en kompis jacka efter problem med hennes hängar kompis hade dragit. senare så ringde en annan till den jag hängt min jacka med, som då hade fått hennes jacka av den andra. jag skulle hämta ut min jacka och hans men när jag fått jackan (jusdet, singular) min hade då trillat ner på golvet och jag fick vänta. och efter beskrivning va jag tvungen att betala hela 50 extra kronor för att få min jacka, när det va deras fel efter som min antagligen åkt av när de tagit en annan jacka. aja, bara jävligt surt och det måste ut :/

kan du hålla en hemlighet? inte? säkert att du inte berättar? bra.
nu i någon vecka har jag helt glatt snackat med en tjej. på elektronisk väg då.
en helt trevlig, smart och omtänksam person. det är svårt att inte tycka om henne efter att ha pratat med henne. jag känner mig dum av att ha börjat snacka med henne i hopp om att lära känna henne och "flörta" men det är inte svårt att utifrån det jag lärt känna att jag inte är något för henne eller något av samma klass. hon är värd mer än bara en som försöker med billiga dåliga enkla knep för att komma nära.
vad gör man? fortsätta snacka tills snacket dör ut och bara låter det vara där? :/

man kan ju inte säga att mina erfarenheter av att dejta folk varit bra. var tjej jag "dejtat" har gjort att det blivit skit med någon annan. som sist så förlorade jag några vänner som va bland de bästa vänner jag hade, även om de senare redde ut sig efter att jag slutat dejta henne.

fan va mycket som började snurra när jag skulle cykla hem. det spinner runt och runt samt runt.

fasten de fåtal men jätte bra sanna vännerna som är runt om mig och är där nästan alltid, så känner jag mig ensam. det är en sak som saknas, en sak som inte bara går att köpa eller finna var som.

jag vill försvinna bort en vecka och bara vara för mig där ingen kan nå mig eller något. en plats att reda ut allt. men det vore ju inte bara själviskt utan elakt mot alla andra, vad skulle de tänka liksom :/

du har antingen kommit till slutet eller bara hoppat hit, här slutar det och jag lägger mig för att sova och rensa huvudet ifrån alkohol och tankar.

imorgon är en ny dag, even if i wanna make lemonade and life throws me apples and salt i can allways try again tomorrow and hope for the best, maby ill get some lemonades and suggar to get the lemonade :)

godnatt folk och fä. och så klart du då.

1 kommentar:

  1. Kämpa på Rasmus! I know you can do it! :) Kärleken väntar även om det tar sin tid. Bättre sent än aldrig säger dom och aldrig kommer det inte att bli. Det kommer med tidens gång även om det tar så mycket längre tid än vad man har tänkt sig och vill. Men gör ett försök Rasmus, det kan ju inte mer än att gå åt helvete och då är det bara till att fortsätta leta. För den rätta finns där för dig, det handlar bara om att hitta henne (eller nu honom om du väljer att ändra riktning :o :p). Lycka till iallafall! Även om man kanske inte kan tro det; men om du vill prata så står min dörr öppen.

    SvaraRadera