buhu, blää

det finns många bra personer som när man ger dem komplimanger om hur de ser ut, går in i sin skyddsbubbla där de förnekar.
det finns många som betvivlar hur de ser ut. men hur kan man beskylla dem, om en person får höra utav inte bara en utan flera, vad fet du är, du är tjock, du är spinkig, din pinne, eller mer rakt på sak, du är ful, du är äcklig. det hjälper inte hur mycket man ignorerar dem igenom åren, lite kommer alltid att fastna.

utöver att det finns många som faktiskt har det så här så finns det många som inte vet att det finns, eller ens vet det om de vänner de har, för de döljer det för dem.

jag vet, för jag pratar inte bara utifrån observation.

tänk er att känna sig bortglömd och oönskad. sen när ni tänkt en stund på det kan ni ju tänka att det inte bara har varit så. det händer och har hänt hur länge som. det är ett fenomen som inte bara en generation har utan alla generationer har gemensamt. det kanske sker små förändringar i hur det går till, vissa generationer (de nyare) får nya sätt nu med Internet och telefoner.

jag har inte bara blivit kallad tjock och knubbig, utan även ful och äcklig (utseendemässigt). det är små ord som oavsett de är riktade för att skada eller inte sätter sig djupt. personer som säger att de förstår hur utsatta folk känner sig, de vet inte vad de pratar om, de kommer inte förstå, inte helt men man måste ju börja någonstans.

även om det är jobbigt att känna sig otrygg i sig själv, så är det än värre att känna sig ignorerad och osynlig. att ingen tycker om en och att man är helt själv, folk som kan hålla sig fast vid de få vänner de får tag på oavsett hur de beter sig för att de har så svårt och inte vågar hitta andra. även om dessa vänner kanske är sådana så lätt påpekar fel och sårar en som tidigare nämnt, de kanske smått ignorerar en de med. men känslan av att kunna betrygga sig i att man har några vänner är bättre än den att känna sig osynlig och ignorerad.

allt detta kan göra det svårt att hitta någon speciell att ha en relation med. man kanske känner någon som man tycker mycket om men man kommer aldrig våga säga det för att man är rädd för vad som ska hända.
man kanske tror att om man säger vad man tycker, att denna person är den finaste man vet, både i vem den är och hur de ser ut. att vara rädd för att bli ignorerad av den personen är värre än något annat som kan eller har hänt en, allt kanske på grund av att man en gång blivit behandlad som skit.

jag säger inte att allt hänt mig utan att det händer. det är inget som syns på utsidan, utan det är något som döljer sig under ytan hos kanske fler än du tror.

Annihilator-Clare
http://www.youtube.com/watch?v=MIbXtt6Q7Vc&NR=1