finns ingen svars funktion...

efter som blogspot inte har någon svars funktion på kommentarerna så tänkte jag bara meddela att några kommentarer har fått svar i form av en ny kommentar under...
vilket är mitt sätt att svara på kommentarer.

sen tänkte jag på min sjutusen sidor långa svars kommentar på senaste tillägga att vederbörande bör gå och prata med martin ådal men även att de skulle veta att när jag pratat med honom, att han då erbjöd sig att vara lite av en medlare. men att jag sa nej för att det inte skulle värka så... kommer inte på något beskrivande ord på det...

men prata med honom och fåreda på min sida av det hela... till skillnad från er så lyssnade han... två gånger...

jag skiter i om hur ni ser på mig som vän... för nu mera har ni sjunkit i min lista... så hoppas det va värt det...
men innan ni fortsätter kalla mig saker som lögnare och allt vad det är... så läs min blogg och lyssna på martin ifrån en objektiv vinkel om det finns plats för en sådan i erat tunnelseende... sedan skaffar ni er ett nytt sätt att se på det hela... utifrån den så kan ni fortsätta tycka som ni vill... MEN FÖR FAN!!!!!! SLUTA SPRIDA JÄVLA RYCKTEN OM MIG... JAG HAR FÖR FAN INTE LJUGIT OCH JAG HAR INTE FRYST UT NÅGON ELLER MOBBAT NÅGON!!...

!jeH

detta är ett ganska så personligt inlägg. men jag skiter i vilket. jag är bara så trött.

så vi börjar med matilda och jonte och går vidare till joel.

så, till er jonte och matilda.
när ni bara bestämde er för att inte prata mer med mig och mer eller mindre säga upp er vänskap.
så som jag fattat det så såg det ut ifrån er synvinkel att jag ljugit och att jag behandlat er som andra hands vänner och vad det nu var mer.
tog ni hänsyn till hur det ifrån min synvinkel kunnat vara?
för som jag mins det så fick jag inte en chans att förklara något, inte försvara mig över huvudtaget. det bara va så att några av de bästa vänner kan tillägga några av de få, väldigt få vänner jag har/hade bara slutade prata med mig och började ignorera mig.

jag skiter i vilket just nu. men tycker bara inte om att bli anklagad över saker och bli dömd över dem utan att ens försvara mig.
så oavsätt ni bryr er eller inte så tänker jag skriva min synvinkel och försvara mig utifrån vad jag vet.
som jag mins det så tyckte ni att jag ljugit för att jag sagt att jag ljugit för att jag en dag sagt att jag inte orkade ha hand om orvar en dag och sedan gått iväg och träffat en tjej jag hade på G.
det är ju sant, från er synvinkel och om man inte vet allt så är det ju det som är exakt rätt. för det är exakt vad som hände. men visste ni då att jag inte alls orkade hålla i orvar pågrund av många faktorer som jag tagit upp tidigare, och att det samma dag blev bestämt att jag skulle träffa henne. det spelar ju ingen roll vem jag skulle träffa eller varför för oavsett så skulle det varit lättare och mindre ansträngande än att hålla orvar. ni som varit lite delaktiga skulle ju kunnat vara med lite oftare, men jag har ju accepterat att ni inte är där för att ni sagt att ni inte kan eller orkar. men ni träffar ju varandra iaf. så varför skulle det göra mig till en lögnare för att jag bestämmer mig för att träffa någon samma dag vilket sker via sms, vilket tar oss till en annan sak. att jag skulle ha suttit och bara smsat och inte brytt mig om något annat. vilket är nästan helt rätt. jag va koncentrerad på smsen för att det va en person jag tyckte mycket om och som gjorde mig glad. visst det gör väll vänner med. men jag tar upp en annan orsak senare. men att ni skulle känt er som extra vänner över detta och för att jag umgicks mycket med emme när jag va tillsammans med henne. bara för att jag umgicks med någon jag älskade eller tyckte mycket om så betyder inte det att de i min omgivning blir behandlade sämre eller annorlunda. men det går ju att tolka att ni hade velat vara i fokus hela tiden och inte låta någon annan se utåt utan att det skulle räknas som att ni va extra vänner. som ni sa så åt jag med emme och dem hela tiden förutom några gånger när de inte va på skolan. men av alla kompisar i klassen så valde jag att sitta och äta med de som jag trodde låg högst på min lista över kompisar toppad endast av två personer en jag känt i hela mitt liv och en jag känt väldigt länge och gått i samma klass i 4år.
det är ju inte så att ni va de ända som blev behandlade annorlunda för alla andra vänner på skolan drabbades ju av samma behandling men det ända de sa va "jag är glad för dig" de sa inte "jag är ledsen för att du behandlar mig annorlunda". oavsett så fanns det andra som sket i vilket, de har fått dela på den "kärlek" jag hade till er.

det är hela mitt försvar men bara för att jag inte känner mig klar för det så ska ni få en detalj till som bara jag vet. att bara jag vet är för att jag inte velat att någon annan skall veta.
eller jag har iaf försökt att hålla det för mig själv.
för alla som svarar nej på denna frågan har jag lyckats.
visste du att jag under 5-6månader gått dag ut och dag in deprimerad för att emme gjorde slut?
jag orkade inte med att folk skulle veta så jag satte hellre på en mask än att visa det.
vad har det med saken att göra? jo, ni förstår som jag sa innan så fanns det en anledning till som jag skulle ta upp senare och det va det att den person som fick ur mig ur den depressionen va just den person jag smsade med. istället för att gå hem och deppa så gick jag hem glad och lycklig. jag hade någon jag tyckte mycket om. hemma så fanns det bara en sak, även om den är den samma som med smsen så va det annorlunda.

sedan, kan du/ni säga helt ärligt att ni inte gjorde/gör samma sak?
när ni blev tillsammans i ettan så förändrades ni och sättet ni betedde er mot de runt om. de blev liksom mindre behandlade. eller man skulle kunna kalla det behandlade som extra vänner. ni har varandra hela tiden. och ni kan ju inte säga att inte jag varit där för er när ni behövt eller försökt hjälpa er.
jag menar, jag har gett så mycket till er, varit där för er när ni behövt.
fasten jag lovat så tänker jag nämna det. du (matilda) pratade ju med mig om idrotten och sa till mig att jag inte skulle säga till någon, inte ens jonte. inte fan har jag gjort det. men jag antar att det inte räknas bara det ni ser framför er.

det va ju inte så att jag brydde mig så mycket när jag kände mig lite utanför när ni började umgås och bli tajta med joel och carolina.

så jag sa ju att det skulle vara till joel med.
jo, jag fick aldrig veta din sida av det.
accepterade du bara det som jonte och matilda sa och därför slutade prata med mig och frysa ut mig något?
för det känns så surt att fler än de så att säga inte inblandade ska gå med. visst du är bättre vän med dem än med mig men ändå. gå på deras sida utan att ta min sida av det hela.

jag tänker inte ens ta upp carolina efter som att hon ändå hatade mig innan det för att hon en dag sett att jag hade ett kors upp och ner och kände sig förolämpad av det. samma där utan att ta min sida av det hela. jag har haft det innan och det är inte mer än en matte-geometrisk form som för olika personer betyder olika. för mig och min musik så är det en musikalisk symbol.
visst jag är en person som varit kristen protestant för att sedan ändra min åsikt och bli satanist innan tillslut bli ateist.
sedan har vi ju det faktum att efter att ha fryst ut mig och inte pratat med mig på länge så kommer du och sätter dig och pratar med mig en lektion för att det inte finns någon annan att prata med. detta bara för att du blivit sur på petra. vilket fick mig att sluta lita på dig. så det va ju ingen skillnad vad jag märkt efter nya händelser.


även om min åsikt inte skulle spela någon roll så har den som orkat läsa ända hit fått den. så synd bara att inte någon har. och ifall du har så ska du ha ett jätte beröm att du läst igenom all den skiten.

mer om liknande fast om annat i förra inlägget. god natt på er. förtär och slits i bitar samt sakta smältas i magen på en dinosaurie. så skulle man nog kunna beskriva denna läsning. lång och tråkig samt innehålls lös. inget intressant alls. samt inga mindre än två sådana.

ni, ni, ni...

ja, jag sa ju tidigare att det skulle upp en dikt jag skrivit dock censurerad och så.
jag har bestämt mig för att skita i det. av olika skäl.
där några råkar vara, att jag såg att den var skriven på fyra sidor i mitt lilla lilla block. samt att jag insett att det är skit samma. vad skulle lägga upp en dikt om kärlek och de känslor jag har/känner att jag inte ville ha för att de tar kål på mig för någon göra.

att efter ha sjunkit in i förälskelsen och sedan ha den till att såra en och försvara allt och hitta lösningar och försöka förvrida det. på något sätt så känner jag mig bara dum att jag har inte bara en gång utan två, skall ha tänkt "det är bara ett skämt, det är inte så. det kan inte vara så." när det helt klart inte är så. första för snart tre årsedan när den största kärleken i mitt liv fick avlivas. för er som inte vet så är det då riktat till min allra bästa vän, vår lille gråa roliga och helt underbara fyrbente vän alltså våran hund. samt den andra gången när det jag älskade bröt detta band. detta va inte bara en månad utan snarare 5 eller 6 månader. för att öppna upp för någon annan och kli kär på nytt för att det bara ska falla ihop och göra ont. att känna att det va den ända chansen och lova att inte "gå vidare och försöka".

jag spyr på kärleken nu. orka med den. till nittio procent så gör den bara ont ändå.
när vänner kan ignorera än bara för att de känner för det eller när kärleken slår över och river stora sår.

en värld där kärleken betyder sår. det får en att fundera över om man kanske ändå hade det bättre före. när inget spelade någon roll och man inte brydde sig.
istället för att gå och fundera över vad man gjort för fel. samt vad man kunde gjort annorlunda. bara för att det som spelade roll och betydde världen för en.

"death is imminent, sleep is just a step closer" - me, said to my self.

jag har sett nödutgångs skylten men fruktat att ta den för vad som finns på andra sidan och om det skulle riva en skåra på denna sida.

hur kan det komma sig att samma kärlek kan få en att vilja vara på båda sidorna?
varför ska en ny positiv sak bara orsaka en ny negativ/plåga och sedan bara tappa luften och lämna två revor efter sig och lätta upp på ett gammalt sår?

livet är som en ända Rube Goldberg maskin där en sak leder till en annan och startar en ny process.

jag antar att jag som så många andra vill ha något att älska, något att krama och tycka om. oavsett om det skulle vara en hund eller en människa.

att kramas och kyssas/pussas är ju bland det bästa som finns i världen. känna ömhet och att vara omtyckt.

ja, som det en gång som citerade "du gavs detta liv för att du va den ända stark nog att leva det" men vem fan skulle kunna leva detta. att alltid vandra i motvind och att bara precis ha orken att nå runt nästa krök för att se vad som väntas.

skriv torka på senaste tiden kan man säga. inte så mycket att säga faktiskt.
jag har haft så tråkigt att jag ägnade ca tio timmar med att installera WOW LK och fixa mig ett tio dagars. med andra ord har det inte hänt ett skit.
dock har man ju tillbringat denna dag med att fixa inför Temadagen imorgon (Torsdag) mer kan man läsa i min loggbok om detta (racoevent.bloggspot).

ont som fan i benen har jag. massa spring och fläng i skolan och sedan så missade jag bussen på österskans med 5minuter efter att ha gått från skolan så fortsatte jag gå och kom hela vägen bort till sannarsp netto, där pappa hämtade mig och körde sista 2km hem.

på tal om inget särskilt så kommer det upp en dikt jag skrev för att få den ur huvudet och kunna somna. dock ska den censureras och struktureras. detta för att jag skrev den precis innan somna och för att det är en ganska så omgående dikt och jag vill inte att folk ska kunna ta illa vid sig så tar bort lite. (med folk menar jag den person som faktiskt är stjärnan).

This is Rasmus signing out... (ännu en film referation, fast denna vet jag inte var den är ifrån men jag tror att den precis som den andra är ifrån star trek)

hejsan

jag upptäckte något av en ren slump nyss.
jag trodde jag va inne på en av mina bloggar och letade efter en sak jag visste skulle vara där. men ist va jag inne på den andra och såg att jag för tio dagar sedan fick två kommentarer på ett inlägg.

kan meddela er om att jag garanterat inte kommer att se några kommentarer här.
man får ingen notifikation och sedan finns det inget bra sätt att svara på dem häller.

men jag skrev en ny kommentar till dem som svar.

så är läget.

dagen har varit helt underbart skoj med eventklassen. vi satt ett gäng med några lärare och flätade band xD
vädret har ju bara varit underbart. nu är våren och sommaren på väg och det gillar vi.

men det är något med den här platsen som får mig deppig och sur. för om ni får gissa så är jag nu då...? ja, sur och deppig såklart.
men glad för att jag kunnat hålla ett cleant uttryck och inte gråtit idag iaf.
jag rå bölade ju igår över tusse.
fan vad jag saknar den lille fyrbente krabaten.

ja, vi avslutar där innan något påverkar mig.imorgon är det fredag. vi får väll se fall något kommer upp. det hade ju varit roligt att hitta på något.

ps. inget orvar nästa vecka. jag väntar tills efter påsk eller veckan efter det.
jag orkar inte fixa både med temadagen och sedan orvar även om det nog hade passat bra med fortsatt när man ändå höll på.

loiuygiluyg

om jag skriver kommer alla bara få damp och vara som folk är.
det slog mig nyss. hur kan folk säga att de känner mig och vet vem jag är.
det finns så många sidor. ibland känns det ju som att inte ens jag känner mig.
i hur många år har jag inte haft tanken av att jag kommer till skolan och alla kollar snett och konstigt på mig för att jag har röda bränn märken från rep runt halsen.
hur många gånger har jag inte känt mig helt jävla värdelös.

men var gång jag känner för den korta och snabba vägen så känner jag mig självisk.
att det skulle finnas folk som behöver mig, det vet jag inte.
men något jag vet är att mina kusiner är alldeles för små.

varför är jag snäll emot mer än de som förtjänar det.

bibeln pratar om ett paradis. men har någon satt sig ner och tänkt över vad det egentligen betyder? nej, alla bara antar att det bara finns en tolkning.

men det är ju fel. vi kritiskt tolkar och granskar media. så varför inte bibeln?
så nu ska ni få veta. bibeln pratar mycket om att man ska tycka om alla människor och respektera dem för hur dem är.

så med ett paradis så tolkar jag det till att ingen kommer att komma dit.
varför är jag så hård? jo, sanningen är ju den att paradiset är här och nu.
eller inte riktigt. folk har tryckt in saker som lögner och våld.
jag hatar våld och jag hatar folk som trycker ner andra för att känna sig själva bättre. det är en ond cirkel våld föder våld som de säger.

paradiset är inget vi kommer att komma till. det är något som vi måste skapa.
men när folk som är religiösa och tar allt på för mycket allvar så spårar förmycket ut.
folk får inte vara folk om de inte har samma åsikter eller samma religion.

hur kan jag både hata religion samt säga att jag inte är religiös när jag på samma gång älskar religion.
om man tänker efter religion är bara ett begrepp. om att vara religiös betyder att binda sig till någons tro så är det inte något jag vill vara med om.
för mig betyder religion gemenskap och uppmuntran att behandla varandra väl.
alla religioner pratar om det.

men att binda sig skapar en vi och dom känsla.

jag tror på friheten om att blanda och skapa sin egen uppfattning.
munkar och präster är bara vägledare.

tänk all förtryck som skapats i världen tackvare religionen. mot sexuella läggningar och folk som tänker eller tycker annorlunda. ja, till och med för var ifrån man kommer.

det är inget jag vill vara med om.

en dag skall komma när ljuset når de mörkaste platser. men sannolikheten är att när den gör är det försent eller så finns inte människan kvar.

alla har vi vår egen vilja och vi får respektera det. men det betyder också att vi aldrig kommer komma till paradiset där det inte finns något våld och folk får vara som de är.

jag tror inte på gud. men jag tror på att alla styr över sitt egna öde och kan samt får skapa det liv de vill.

en dag så slipper vi alla bekymmer och besvär.



vi ska hjälpa den som ligger ner och visa vägen åt den som är vilsen.
men aldrig fysiskt påverka eller slå någon. dock kan våld vara något som behövs.
vi behöver alla kunna försvara oss.

vi har alla våra egna val att göra. många svårare än andra.
synd bara att jag va för feg för att göra mina.


fast å andra sidan kan det ju vara mig det är fel på. efter som jag är en och världen är stor.


allt prat om att vara perfekt så är man bara 20% ledsen för att det är så fel i världen medans man är resten för att känna sig ensam.

alla är vi långt ifrån perfekta det gör oss mänskliga.

nu får det räcka. jag är trött. nu ska jag sova. jag har små planer imon.
jag saknar tusse så. han fans alltid där. hans glada anda som piggade upp och hans ledsna förstående uttryck.

nej, nu är det dags att sova. sova och sörja. tänk att få honom tillbaks. alla tankar om att det bara skulle varit ett elakt skämt.

fan vad jag önskar att jag sagt hejdå bättre.

nu är det nog.

HEJ

hejsan på alla glada och mindre glada, kanske någon lycklig eller någon deppig.

intressant dag med massa stuff som inte hade med något att göra, bara en massa trams.
just nu är jag på bra humör och hyfsat glad.
ensam hemma är jag med så det är bara på med hög volym och spränga trumhinnorna.

jag har ju fått lämna in mobilen och i den gamla mobilen hittade jag lite intressant musik så (typ 10 låtar max) nu har jag hört bumbibjörnarnas intro musik några gånger :P

det går typ inte vara sur när man hör den. men å andra sidan så försvinner glädjen lika snabbt som lyckoruset för en knarkare.

jag har lyckats vara ifrån minna förrädiska tankar idag, men de kommer väll när vi närmar oss kväll.

ja, nu är det dags att ta något att äta. precis som alltid. det är bara att äta på.
ibland kan man undra hur jag inte ser ut som lille tio åriga runda rasmus längre.
det är ett mysterium vi lämnar till någon mer vetande.

>FacePlant< hu76yjn >/FacePlant<

(de är fel med vilje. annars blir de koder och försvinner)